Hej vännen.Hoppas dagen är bra. Min dag är ok efter att den varit lite hipp som happ. Andas ganska tungt. Dumma snor!Har provsovit i bäddsoffan inatt. Ska ju snart använda den i 2 månader. Det fungerade bra faktiskt.DAgen D närmar sig. Eller ska man säga dagen O? Dagen för min operation.Nä, nu tänker vi inte mer på det.Vad har du gjort idag? Berätta gärna.Under tiden ligger jag och beundrar vårt pälsbarn;)

Gud har humor, eller vad man ska säga:)

När jag var på psyket för tre år sen, i en månad så var det en kvinna som jobbade natt där. Jag hade SÅÅÅÅ svårt för henne.

En kväll, när jag gick längs korridoren och grät, så kom hon emot mig och sa: "Nä det här går inte längre. In och lägg dig!!" Sen kom hon med ett TUNGT bolltäcke och la på mig.

Jag hade inte varit på psyket länge och var ledsen och rädd. Allt var som ett mörkt hål som inte hade en ände. Hon frågade inte hur jag mådde, vad jag minns, utan jag tvingades ligga under ett 10-kilo tungt bolltäcke. Det skulle tydligen lugna en.

Till slut lyckades jag somna, men bilden av henne har funnits kvar. Har känt så mycket avsky mot psykvården.

Jag har många olustkänslor än, men igår hände nåt.

Satt vid en busshållplats då en kvinna frågade mig om bussen hade gått. Jag svarade och så fortsatte vi småprata.

Jag kände igen henne, men visste inte vart i från. Till slut frågade jag henne, och hon svarade att hon jobbade på psyket. DÅ, då kom jag på det. 

Hon, den här trevliga kvinnan, var den där hemska på sjukhuset.

Det lustiga var att jag hade tänkt på henne nyligen. 

Hon var ju väldigt trevlig faktiskt. Hon berättade om hur roligt hon tyckte det var att se människor som mått dåligt bli bättre och få normala liv.

 (Jag kommer aldrig tycka att handlingarna hon och andra gjorde var rätt, men alla kan fela)

Det gjorde gott i mitt hjärta. Något hände med mig. Jag tror att jag förlät henne.

Heter världens näst goaste katt. Först kommer Love, vår egna skönhet.

Simba är en hankatt som jag passat i en vecka och han är så go när jag kommer. Han spinner, gosar, leker och buuusar. Imorgon tar dock den roliga veckan med honom slut. Då kommer hans päron hem från Kanarien (som min kompis brorsdotter kallar Kanarieöarna)

Ska jag lägga in en bild på sötisen sen?

Idag åkte jag taxi, och när jag satte mig i den satt där en äldre dam. Hon var rätt så bestämd och lite irriterad över att vara försenad. Hemtjänsten skulle komma och hon ville ju såklart vara hemma då.

Hon styrde och ställde med chauffören, och även jag tyckte hon var lite, bara lite, irriterande.

Vi småpratade lite och hon sa att hon hade fått en rullator.

När chauffören hade lämnat av henne kom han in i taxin och sa: Kan du gissa hur gammal tanten är? 104 år!!! Hon fick sin  första rullator idag, sa sjuksystern. 

Hjälp tänkte jag, 104 år och så klar i huvudet!!

Fantastiskt!

Hej på dig!

Hoppas att din dag har varit bra.

Min dag var ganska okej, fram tills jag - helt och totalt dunderidiotiskt- blev irriterad på min man.

Kan inte göra mer än att även här verkligen be om förlåt.

Som en ängel kom du

Sänd av Gud när mitt liv var itu

Driven av en kraft så mäktig

Har du alltid stått där trofast och präktig

Den bästa människa Han sänt mig har

Ja, du är helt enkelt UNDERBAR!

http://www.youtube.com/watch?v=TL2PZlkAeCs&feature=related

Ja, efter ett samtal idag med en mkt god vän så blev jag inspirerad till det här inlägget.

För ett gäng år sen såg jag just detta som bilden visar. En man läste vid en anslagstavla när en annan person kom gående. De kände tydligen varann. Personen som kom gående frågade hur mannen som stod vid anslagstavlan mådde.

Så långt är allt ok.

När mannen svarade att det inte var så bra, hade personen redan hunnit gå förbi. 

Jag tror att personen stannade till, men gick vidare rätt fort. Min poäng är; Är det ok att fråga hur någon mår om man inte är beredd på att svaret kanske inte är positivt?

Personligen tycker jag det är som att hoppa innanför den privata sfären när man frågar hur någon mår.

Det är väl okej om man verkligen bryr sig och frågar så, men som hälsningsfras? Nej tack.

Vill citera min vän K som idag sa:

"En människa är, som en präst har sagt, en mäktig katedral. Det är viktigt att man inte bryter sig in eller på annat sätt försöker tvinga personen att öpnna sig. Det måste man göra själv när man känner att man orkar och kan det."

/Z

Japp, då var det dags att byta bloggplats.

Välkomna hit istället!!